Någon annan bestämmer..

...nu för tiden och det är  INTE jag!

Jag åkte hem på lunchen för att lämna bil till VAB:ande Fia, så de slipper sitta inne och uggla hela dagen. Från sekunden jag klev in hemma, till jag stannade på jobbets parkering igen, var det ett öronbedövande skrik som förföljde mig/oss.

Jag möttes hemma i dörren av att Mille hade en tvättställning hängande över sig. Den hade vält. Över honom. Han skrek.

Fia paltar på honom kläder under gallskrik, baxar in honom i bilen, under gallskrik. Jag satte mig i bilen, under gallskrik. ...och så kan jag fortsätta ganska många gånger till.

Först var det alltså tvättställningen, sen var det kläderna, sen var det att JAG körde bilen och inte Fia, sen var det solen och till slut visste han nog inte själv vad det var som var fel.

Jag sa knappt ett ord på vägen in, men innan jag gick in på jobbet igen sa jag till honom att han skulle sluta skrika och vara snäll mot mamma nu. "Jag älskar dig, puss puss!"

När jag traskade uppför trapporna på jobbet med skriket fortfarande ringande i öronen fick jag ett sms av Fia.
"Mille älskar pussa Majja"

Kommer man ihåg en halvtimmas gallskrik då...?