Lever alltså, även om motsatsen är mycket lätt att tro.
Som så många gånger tidigare har jag satt det mesta på paus för det är kaos - på jobbet och lite i livet också.
Min farfar gick bort samma dag jag åkte till Stockholm och Formex, med allt det innebär nu i efterhand. Jag är i teorin ensam att ta hand om allt, men jag har ju min familj som hjälper till. (Väldigt invecklad släkthistoria som jag INTE tänker dra här och nu.)
Mässa mässa i många dagar, hem och stressa på jobbet, åka ned till Bua och ta hand om dödsbo och väl där får jag frågan från chefen om jag i sista stund kan åka till Norge på mässa igen. Jag som är relativt ny kan inte avböja (känns det som i alla fall), så iväg igen, mässa mässa, hem och stressa på jobbet (ser ni mönstret).
Nu väl tillbaka med mässorna bakom mig får jag besked att ytterligare mässa ska till i september och innan dess ska det göras allt material till den och även den ordinarie säljkatalogen ska göras..
..och så Andas vi lite däremellan!
Plus att hustrun nyss fyllde 35, kalas för henne imorgon fredag, på lördag är det att hjälpa vänner som ska flytta till hus (bokat sen länge och för att de ställde upp som trubadurer på bröllopet vi var värdpar på i slutet av juli) och nästa vecka är det begravning för farfar och veckan därpå är det
Kretsloppet som jag ska hinna träna till.
Jag ska springa halvmilen och i tisdags var det första gången jag sprang på evigheter. Idag har jag ont i ljumskarna, kände inget igår så jag trodde jag hade klarat mig.
Veckan därpå är det alltså Norgemässan och sen fyller syster år och vi ska hinna röja, flytta ut och städa farfars lägenhet innan 1 oktober.
Mitt i allt det har jag bokat tid att bleka mina tänder (fråga inte) så jag har varit hos tandläkaren vid två tillfällen och fixat med allt det. Så nu sover jag med silikonskenor och geggamoja på nätterna. Frugan likes.. *eh*
...och så andas vi lite tiiilll...
Som sagt, är det någon som kan låna mig lite liv?
Jag ska springa halvmilen och i tisdags var det första gången jag sprang på evigheter. Idag har jag ont i ljumskarna, kände inget igår så jag trodde jag hade klarat mig.
Efter en ofrivillig promenad som blev längre än tänkt är vi snart framme vid första stoppet, Aquamuseet.
