Jag har aldrig tillhört den där kategorin av tjejer som haft många kompisar. Jag vill hellre säga att jag har få och goda vänner istället, men än mer tillhör jag den kategorin som har sin fru/make/sambo som bästa vän. I mitt fall alltså Fia.
De vänner jag har idag, har jag antingen fått/skaffat/förärats genom skola, jobb eller genom Fia. ...och ett par från mammaledigheten också.
Mina gamla skolvänner har hängt kvar även om jag är värdelös på att höra av mig (tack och lov för internet, mail och sms) och samma gäller nog för de gamla jobbarkompisarna. Det är tack vare att DE håller kvar kontakten och bokar luncher eller fika som vi fortfarande träffas, för JAG är verkligen sämst i världen på att hålla kontakt.
Med andra ord så jag är er stort tack skyldiga och ni är bäst i världen! Ni vet vilka ni är!
KRAM!!!
SvaraRaderaDu är inte sämst på något... Jag är ju inte heller särskilt bra på att höra av mig. Men det är ju så UNDERBART att när jag väl får för mig att kika förbi så står dörren alltid öppen när ni är hemma. Värt OTROLIGT mycket. Och jag kommer aldrig släppa dig som vän, det kan du vara lugn för. Du är alldeles för go som människa!
/Maggan
...det är ju precis SÅ det ska vara! Att känna att man alltid är välkommen även om det var flera år sen sist. DET är vänskap! :))
SvaraRadera