En rädd prins

Igår när vi var och köpte skor fick jag för första gången uppleva hur Prinsen blev livrädd.

Han är inne i en period av blyghet vilket visas genom att han helst ställer sig bakom oss om någon han inte känner, eller känner också för den delen, pratar med honom. Han tittar på personen, men svarar helst inte.
Sen kan det vända på en sekund och så kan han dra hela sin sångrepertoar för alla som vill lyssna. Då kör han alla låtar han kan; Blinka lilla stjärna, Bä bä vita lamm, Imse vimse spindel, I ett hus, Fiskarna i havet.. och troligtvis några fler jag inte kommer på nu. Han är störtskön då, måste försöka filma det!

Men nu kom jag ju ifrån ämnet.

Eftersom han är inne i den där blygperioden nu så släpper han helst inte min hand om vi är ute och gör något. Så även igår, han tittade på alla fina skor, men ville att jag skulle gå med överallt vilket försvårade inköpet lite.

På Visko där vi brukar köpa skor, har de en liten lekhörna vid barnskorna och Mille ha alltid gillat att sitta där och leka under tiden som jag letar skor.
Men inte igår.
Där satt ju andra barn som han inte kände och då var det läskigt, en liten stund i alla fall. När blygheten väl släppte vågade han sitta och leka lite och jag sa till honom att jag skulle kolla på skor på andra sidan hyllan.

Efter ca fem minuter hör jag ett hjärtskärande skrik, det gör riktigt ont i hjärtat idag igen när jag tänker på det, och hör hur han ropar efter "MAMMA!".
Jag svarade honom direkt och såg att han sprang iväg åt mitt motsatta håll. Jag efter och ropade hela tiden efter honom så han skulle höra mig, men eftersom han inte såg mig ropade han ännu mer.
Hela sekvensen tog väl 10-15 sekunder bara, men det kändes som de längsta i mitt liv. Att se och höra hur rädd han var för att han inte hittade sin mamma var fruktansvärd.

Han kramade mig så hårt så hårt när jag fick tag i honom.

När såna saker händer får jag alltid en massa tankar på barn som far illa och som inte har tillgång till sina föräldrar... jag önskar jag kunde rädda dem alla.