Får inte tummen ur..

Jag har i flera dagar tänkt blogga om några av mina favoritbloggar, men jag får som sagt inte tummen ur.
Idag har det gått i ett på jobbet, hade knappt ens tid att luncha, än mindre ta den där välbehövliga promenaden som är ett måste på lunch egentligen.

Lek i sandlådan efter dagis (ja inte så mycket jag, men Prinsen) och sen var svärmor här med fina pyjamasar (pyjamaser?) till Prinsen och då var det matlagning, läggning (tack igen svärmor) och sen tre ton tvättvikning (blä)... och nu - lite egentid innan frun kommer hem från träning.

...och under den här tiden som det tagit att skriva det här inlägget hade jag hunnit skriva om säkert minst fem favoritbloggar.

Jepp.

Anna Anka

Nej, jag kollar inte på Anna Anka som söker assistent (men jag spelar f-n in det?? Fråga mig inte varför, för jag vill egentligen inte kolla på det, men det är nog som det där klippet en av mina favoritbloggare -Johanna- hade här om dagen, man måste kolla trots att man inte vill. (Glöm inte att jag varnade dig.)).

Anna Anka är en otroligt osympatisk och skrämmande kvinna helt enkelt. Hon gör att jag blir rädd för vissa kvinnor, men jag tror mest jag blir rädd för just henne.
Jag förstår verkligen inte hur en sådan liten människa får plats med så mycket konstiga åsikter i kroppen?

Mycket skumt.

500 besökare?!

Inte unika, men ändock! Jag är imponerad. Tack! :)

Finn fem fel

Tittar på Biggest loser och äter choklad.

Testar Blogaway!

För er som kanske hann läsa så postade jag några inlägg med mobilen.. en massa meningslösa Test, Test.

...men nu funkar det, blogga via en app istället!

Sweet..

Vilka är vi?

Just det ja, jag tror inte det är så många som inte känner mig/oss som läser den här bloggen, men om du mot förmodan är en av dem (TACK, det är SKITkul om du är en av dem!! :) ) så är det jag som är längst till vänster på bilden här ovan, frugan Fia i mitten och prinsen Mille till höger.

Behöver jag tillägga att han behöver klippa sig?

Vardagsbloggare

Jag är en vardagsbloggare.

Ja, jag bloggar mest på vardagar alltså, men det kan ju bero på att jag har tillgång till nätet mest på vardagarna när jag sitter framför en dator oavbrutet ca 6-7 timmar åt gången, med avbrott för lunch och möten. Sen brukar inläggen skrivas mest på lunchrasten eller kanske hemma på kvällen när frun är och tränar, prinsen sover och jag har min egentid.

De få gånger jag skriver på helgen är när prinsen är utlånad eller om frun leker med honom. Det blir nog gärna så när man har barn, att man inte hinner göra saker för sig själv utan fokus ligger på honom.

..och så ska det självklart vara! :)

Ja, så nu vet ni att ni inte behöver kolla efter inlägg på helgen. Inte så ofta i alla fall, fast det finns ju såklart undantag som bekräftar regeln.

Min syster Miranda...

...jobbar som kock på en lustjakt/lyxkryssare som har sin hemmahamn på Malta.
I ett halvår har hon nu varit där och lagat mat till personalen, under tiden som båten legat på underhåll inför kommande säsong.

Hon har verkligen haft sitt drömjobb där med allt vad det har inneburit. Hon har till exempel kommit till insikt med att hon inte vill bo i Sverige under vinterhalvåret, vilket kommer att innebära att vi inte kommer att täffas på den delen av året. Trist trist för oss, men spännande för henne som har möjlighet att göra saker i livet som hon kanske inte hade räknat med för bara ett halvår sen.

Det var meningen att hon bara skulle stannat där nere till mitten av april för att sen komma hem och återgå till sitt jobb som prisbelönad kokerska på dagiset Fyren hemma i Bua.

Nu blir det inte så, för hon har fått erbjudande om att stanna kvar på båten och fortsätta laga mat, nu inte bara till personalen utan även till rika betalande gäster som kommer att hyra båten i sommar.
De kommer att resa runt i Medelhavet och bara njuta av livet och helt underbar mat.

Jag är otroligt stolt över Miranda och tror hon kommer få det helt underbart där nere, även om jag ännu mer skulle önska att vi träffades oftare. Kanske kanske har vi turen att få komma ned och träffas Där istället och njuta lite av sollyxen istället..
Man kan ju alltid hoppas!

Puss och kram Mirre Morre i lingonskogen.. lev livet nu!

Här hittar ni Mirandas blogg. Hon skriver om allt ifrån mat (eftersom hon är en fantastiskt kock) till shopping (eftersom hon älskar kläder och prylar) till den ovanliga vardagen hon lever.

Jakob Hellman

En något svajig comeback, eller..

Vi är aldrig sjuka!

Förutom hela den här vintern/våren då...

Fia sjukskriven för nacken då. Inga kotfrakturer tack och lov. De tog ca 20 röntgenbilder igår, men de visade inget som tur var. Det de inte visar är ju om det är muskler eller nerver som skadats. ..eller whiplash som sagt.
Så det återstår att se hur det kommer att gå. Idag har hon dock varit rätt ok och kunnat vrida huvudet bra till och med. Hon själv tror på muskelsträckning.

Jag skulle ju jobbat som vanligt idag och Mille gått på dagis, men vi sov inte många timmar någon av oss i natt. Mille hostade och nös om vartannat och snoret hängde ända ned till knäna... typ.
Så det var bara för mig att ta VAB eftersom ju Fia inte kan både vara sjukskriven själv OCH vabba.
Funka itte, som Mille säger.

Samma imorgon. Inget dagis, inget jobb.

Å vad det är roligt att vara sjuka! Nu har vi varit det tillräcklig för resten av året. Ok!?

Livet kan förändras snabbt

Eftermiddagen spenderades på akuten i Fias frånvaro och sedan sällskap, efter att hon hade röntgat nacke och kotor.

Framtiden kan ju faktiskt förändras väldigt snabbt när man blir så här hastigt påmind om hur sköra våra kroppar är. Den här gången gick det bra, inga kotfrakturer tack och lov, men ändock en skada som vi inte vet hur den kommer att fortlöpa framöver. Kanske en whiplash som sagt, men förhoppningsvis bara en sträckning som läker snabbt.

Jag trodde nog inte att det var så allvarligt först, inte förrän hon ringde från akuten där hon låg med nackkrage och inte fick röra sig.

Hon har råkat ut för skador tidigare, men nu vill jag inte att hon är med om fler. Hoppas jag/hon slipper det.

Som sagt, framtiden kan förändras snabbt.

Brallor

Jag köpte ett par nya brallor på Zizzi som igår hade lite reakväll.
Goda vännen Pia jobbar där och hon hade varit så snäll och lagt undan ett par till mig som jag skulle ha. Jag var där och provade dem i veckan, var lite tveksam, men tänkte ändå köpa dem. Så igår när jag var där kollade jag runt, provade tre par till och bestämde mig för ett helt annat par än de undanhängda.

Jag i ett nötskal. Jag kan ALDRIG bestämma mig.

...men de som jag bestämde mig för var ok och jag gick därifrån ganska nöjd. Tills jag skulle ha på mig dem imorse. Då var de för stora. För STORA!? Det händer inte MIG.
På mig ska kläder vara för små för så brukar det vara, men inte det här paret, fast det kan ju bero på att jag tog en storlek större än jag brukar ha eftersom min inte fanns.

Så självklart kan jag inte behålla dem. Förlåt Pia att jag velar så..

Ok, då var vi tillbaka på ruta byxlös igen då.

Glad unge och nackspärr

(Jag vet knappt om jag vågar skriva det här, för då kanske det ändras..)
Vi har ett väldigt glatt och nöjt barn att lämna på dagis varje dag numera! Det är verkligen en fröjd att se hur bra han trivs och varje morgon så hinner han knappt ta sin båtdekal (en liten grej de sätter upp på en tavla varje dag för att visa att de är där, den tas ned varje eftermiddag och sätts upp på en annan tavla i entrén) innan han ska springa in i lekrummet.
Jag påminner honom och han sätter upp den, sen ned på golvet och jag får tigga till mig en puss&kram&hejdå, sen är det swisch iväg.

Härligt!

Däremot har jag en fru som inte är lika glad och pigg, inte inatt i alla fall. Fast på natten ska man väl kanske inte vara så pigg i och för sig.
Nåja, hon kom hem tidigare igår från träningen och sa att hon hade sträckt sig och fått nackspärr. Inatt vaknade hon av det gjorde så ont att hon inte kunde röra sig.
Sjukvårdsupplysningen fick sig ett samtal vid två-tiden, befarad wiplash, bokad tid på Vårdcentralen kl 10 och frun parkerade sig i gästsängen för hon kunde inte sova. Tack och lov för SVTPlay med Mästarnas Mästare och True Blood.
På morgonkvisten kom hon tillbaka och sov faktiskt en liten stund. Får se hur resten av dagen förlöper.

Stackarn..

Att fota

Jag kommer ihåg när internet var ganska ungt, ja det är väl en si sådär 15 år sen. Runt -96 som köpte vi dator, dyr som f*n, men oj vad roligt det var!

På den tiden var det vanligt att man gjorde en egen hemsida som man fyllde av nonsens och inget vettigt alls, så även jag, men det var lite mer ovanligt med digitalkamera (fanns de över huvud taget?) vilket innebar att om man ville visa upp sig för världen så var det hederliga gamla bilder som scannades in och sen publicerades på sin hemsida. ...eller kanske skickades vidare i ett mail.
Inte som på gamla goda tiden då man skrev brev och skickade med några kort (det var väl ingen som sa bilder om foton då?) alltså.

Idag är världen helt annorlunda, idag har alla en digitalkamera eller en mobil som går att fota med och det tas bilder på allt, verkligen ALLT. Sen redigerar man dem så bra det går för att inte visa upp finnen i pannan eller de kaffegula tänderna.
Vi ljuger och luras lite och sen går vi ut i den Riktiga Världen och visar upp oss som vi ser ut på riktigt...

En rolig sak var att då, på den gamla unga internettiden och när det var nytt även med digitalkameror, då skulle man inte visa upp att man fotade sig själv för att sen skicka vidare en bild. Man försökte se så oberörd ut som möjligt, som att det var någon annan som fotade. Armen fick inte synas i bilden så att det syntes att det var man själv som höll i kameran.

Idag håller alla sina kameramobiler eller andra kameror framför sig och fotar i spegeln, precis som det inte spelar någon som helst roll i världen att man fotar sig själv. Allt syns på bilden, självklart även kameran alltså. För alla vet ju ändå att alla andra gör precis samma sak.
Idag är det ingen idé att gömma sig, för syftet är ju trots allt att visa upp sig...

Hur bra blogg som helst!

Jag älskar Oswalds popcorn och i synnerlighet såna här smarta pch roliga inlägg! :)