15 juni 2011

Skit är vad det är!

De klarade tre av pappas fingrar, men jag vet inte hur mycket av dem som är kvar. Tummen är nog helt ok, men de andra två vet jag inte.
Lillfinger och ringfinger är tyvärr borta dock...

Jag har inte velat ringa honom, för jag vet att han har haft väldigt ont och han ska åka hem idag så jag väntar till han är på plats hemma. Sen börjar den långa rehabiliteringen och att komma tillbaka till vardagen igen, men hur gör man det när man har förlorat så mycket?

Jag förstår att tankarna går till det allra värsta - att han inte kan fortsätta arbeta mer. Att vara fiskare är ett extremt fysiskt arbete där man har behov av att alla kroppsdelar är intakta. Att vara högerhänt och förlora halva sin hand kan alltså vara förödande..

Jag sa till mamma igår att det är nu VI måste vara som starkast och stötta honom så mycket vi kan så han inte tappar livsgnistan. Fisket är ju hans liv och han kommer att gå under om han inte kan göra det mer.
Han är snart i pensionsåldern, men han skulle aldrig självmant sluta fiska bara för att han blev pensionär. Precis som hans egen pappa, Bror.

Vad är det med alla olyckor som sker egentligen? Tar de aldrig slut?
...och VAD ska vi lära oss den Här gången egentligen? Nu känns det bara för j-la orättvist...

1 kommentar: