27 juni 2011

Ibland har man tur..

I helgen tappade jag mina ringar. Jag hade tagit av mig dem när jag var på Damernas och när jag gick därifrån glömde jag att jag hade lagt dem lite illa till och märkte inte att jag tappade dem.
Jag kom tillbaka till husvagen och där kom jag på mitt misstag. Det är inte så lång väg till toabyggnaden så jag gick tillbaka och verkligen skannade vägen när jag gick dit. Jag hittade den helt släta ringen på gatan direkt och väl på toa hittade jag den andra med regnbågen på. Så långt väl alltså, båda vigselringarna återfunna, men den lilla snurrade var borta.

Sen gick jag hela dagen och spanade fram och tillbaka om jag kunde hitta den. Jag ruskade ur mina kläder flera gånger, men den var och förblev borta.
Tills dagen efter när svärmor säger att hon har en överraskning och håller upp den snurrade ringen! 
Den hade legat i gräset utanför husvagnen och trots många spejarstunder hittade vi inte den, men hon sa att "den bara låg där!"
Det var en ring jag plockade fram igen för ett tag sen för att "låsa" fast mina vigselringar så jag inte tappar dem. Jag har tänkt att jag ska ta in dem, men det har inte blivit av än.
Den snurrade ringen fick jag nog när jag konfirmerade mig tror jag och nu sen jag tagit fram den och använder den igen så gillar jag den verkligen jättemycket, så det hade varit trist om den var borta...

Det var inte meningen att jag skulle skilja mig den här sommaren heller alltså. Vilken tur!
;-)

2 kommentarer:

  1. Jaaa aa!!! Ibland har man verkligen supertur. Jag har varit med om liknande ett par gånger. Sedan är det nästan så att man gillar det som har "kommit tillbaka" till en, ytterligare lite mer...

    SvaraRadera
  2. ..och nu kanske jag äntligen kan se till och gå och få dem fixade!

    SvaraRadera