Jag hade nästan glömt...

...hur jäkla bra den här är! Jag verkligen lyssnade på texten imorse när jag av en slump hörde den på radio. Jag var tvungen att vrida upp volymen högt (och hörde tyvärr en rätt sprucken högtalare i bilen samtidigt) och bara njuta. Blunda är ju inte så bra när man kör bil, men jag hade utan tvekan kunnat göra det samtidigt som jag vrålade ikapp med texten.

Vilken låt?
Den här såklart! 2011 år bästa låt, utan tvekan..

 

Alla är modeller...

Det känns som alla i omgivningen är modeller numera och VILKA vackra bilder de är med på. Ni har ju sett många av min syster, som blir otroligt vacker på bild. Här är nu lite flera, på min kusin Lindie, som är lika vacker!
Fotograf är Johanna Majkvist. Ett axplock av bilder här.. men klicka in på länken för att se resten.. fantastiska!

Sköningar i morgonskrud

Dessa två sköningar hade lite fågelskådning i morse och satt så fint bredvid varann och spanade in skatan utanför.

Sylvester gjorde de där speciella morrningarna och Mille hejade på; "ta den då!", precis som jag brukar göra.

Tyvärr brukar det ju inte hjälpa och Sylvester får lomma besviket därifrån utan byte.

Men fantastiskt söta är de, båda två!

Blir så trött..

..på folk som är KORKADE!

..och NEJ, jag orkar inte ens utveckla!

Lekträff med bonus

Mille var på lekträff i måndags hos en kompis som han lärde känna förra sommaren på en gemensam kompis kalas. De hade tydligen lekt och klickat direkt och tidigt i våras pratade jag och hans mamma om att låta dem träffas igen och se om det fortfarande klickar.

I måndags var Mille på ett annat dagis än sitt vanliga eftersom det var studiedag (wtf's with all these studiedagar!??) och på det stället var även samma nämnda nygamla kompis, så de fick dagen på sig att förbereda leken som sen fortsatt hemma hos dem på kvällen. Lite roligt..

Som bonus fick jag träffa kompisens mamma (och pappa), som jag en gång i tiden hade träffat på öppna förskolan med Mille, och det kändes som även vi klickade rätt bra. I alla fall kände JAG så. ;-)

Så vi satt och tjötade ända till åtta-tiden när det kändes som att det nog var läggdags för alla ungar.
Trevligt med nya bekantskaper!

Nix!

Ja men, DET var väl på tiden!
NIX-registrera även din mobiltelefon. Nu är det slut på undersökningar och jobbiga försäljare även till mobilen. Har du inte kopplat din hemtelefon (ok, jag VET att vi inte är så många kvar som använder en sådan!) så passa på att koppla även den.

Du hittar hur man gör här: http://nixtelefon.org/

Det goda samtalet

Ibland har man bra samtal. Givande, intressanta och levande. Samtal som kanske inte handlar om viktiga saker, men ändå känns viktiga.

Ikväll har vi haft sådana samtal. Flera stycken. Givande..

Miranda fortsätter leverera...

Hon har återigen fastnat på Krickelins fantastiska bilder och hela inlägget kan du se/läsa här.

..men jag gör som vanligt och lånar lite bilder av Kristin.

Det roligaste var att bilderna ska i reklamsyfte vända sig till studenter och då är Miranda en värdig representant, med betoning på "tant". För minsann om hon inte fyller 30 år i september! ...men man är ju inte äldre än man gör sig. ;-)

Vackra bilder!

Husvagnstater!

Mille är på Apelvikens camping i Varberg och leker husvagnsägare. Han, mormor Else och morfar Anders håller ställningarna nere vid kusten när alla vi andra jobbar.
Jag önskar jag också fick vara ledig, bara sådär bara, helt oplanerat.

I helgen åker han vidare till nästa mormorfar-par i Bua och spenderar den där. Så helt plötsligt är jag och Fia barnlösa och lediga att göra vad vi vill, i fem hela dagar! Så det blir väl att vi jobbar lite extra och tränar. Som vanligt.

..och saknar prinsen!

Det kom ett paket..

Tack Maggan!! Jag VISSTE väl att det var just Den boken jag skulle läsa härnäst.

Handväska, småkakor och sticke - nästa fas i livet.

Fast.. vad hände med Löwenbrau, charter till Rhodos och Losing my religion?

Asia Spa får nog akta sig!

Alla på bollen!

Premiär för fotbollsskola för Mille, får se vart det här slutar..

Saker som händer

Det händer saker som gör mig glad och förhoppningsvis är andra glada nu också..

Jag är i full färd med att hjälpa vänner som ska gifta sig om en månad, med att göra programblad. Roligt, spännande, men även pillrigt och trixigt.

Jag letar klänning till sommarens begivenhet, men vet inte vad jag vill ha. Tror en kort är roligare än en lång, trots att jag fått låna en vacker långklänning av godaste vännen och kollegan. Får t o m låna med mig skor hem som kanske passar till.

Men jag letar vidare..

Hittar även så mycket inspiration i Krickelins bilder och vill bara ha, ha, ha. Både hennes språk och bilder ger så mycket energi att jag inte riktigt vet vart jag ska börja.

Sommaren är på väg och jag längtar, men vill inte att den bara ska susa förbi..

Så fruktansvärt tragiskt

..det här får mig att gråta verkligen.
Så fruktansvärt och tragiskt så det finns inga ord...

I går hittades en tvåårig pojke död i en bil i Eslöv...

Svåra beslut

Efter gårdagens händelser pratade vi med Mille om vad HAN ville. Vad han känner inför att alla hans nuvarande kompisar ska börja skolan, men inte han.
På ett barns sätt försökte han väl sätta sig in i situationen och förstå, men det är inte så lätt när man bara är fem år. Då är "nästa vecka" en lång framtid framåt.

Han säger i ena stunden att han inte vill byta dagis, för att i nästa stund vilja det. Han är med andra ord lika tudelad som vi föräldrar är.
Det sista budet igår var att bara skita i allt och låta honom gå kvar där han är nu, med motiveringen att "då blir du störst av alla killarna och då får du visa småkillarna hur allt funkar!".

Fast sen vägde det över igen när vi läste igenom vad rektorn hade sagt om att det kommer bli förändringar i arbetslagen.
Vad innebär det?
Att de kommer att dela på pedagogerna på Milles avdelning och att nya tillkommer?
Vilka då i så fall? Milles gamla kontaktperson som idag jobbar på en annan avdelning?

Det är bara en massa frågor och vi får inte svar på någon av dem känns det som.
Jag retar mig fortfarande på att rektorn inte ens vågade ta ett personligt möte med oss utan bara mailsvarade mig (UTAN kopia till Fia). Fegt, som sagt.

Blir bara jävligt förbannad!

Jag har berättat att Mille, eller rättare sagt vi föräldrar, har en "fajt" med dagis angående att vi vill byta avdelning eftersom hans polare kommer att gå till förskoleklass i höst och han kommer att bli ensam kvar som -08:a.

Det har varit en rundgång på ärendet och idag fick jag nog och mailade rektorn och bad om ett personligt möte med henne, eftersom varken mail eller telefonsamtal ger rätt respons.

Efter ca en timma fick jag svar:

Hej!

Tråkigt att höra ni upplever att ni hamnat i moment 22. Jag har talat med pedagogerna på [er avdelning]. [Pedagogen] pratade med dig Majja den 16 april om att Mille mycket gärna får gå över och leka med sina kamrater på [den andra avdelningen], men hans hemvist kommer att vara [er avdelning]. Vi har alltid haft öppna dörrar mellan avdelningarna på förskolan. Det finns även möjlighet för Milles kompisar att gå in till [er avdelning] och leka med Mille. Även under utevistelsen finns möjlighet att vara tillsammans med kompisarna. [den andra avdelningen] har fullt barnantal på sin avdelning nästa termin. Det kommer att göras förändringar i arbetslagen, men detta är inte klart ännu, beroende på att det finns några som vill gå ner i arbetstid, några kommer tillbaka från föräldraledighet mm.

Skulle det vara så att ni inte är nöjda med [er avdelnings] arbete och vill flytta Mille därifrån, så finns det möjlighet att flytta honom till [den andra förskolan], som ligger nere vid idrottshallen. På grund av minskat barnantal kommer vi därnere ev. att vissa stunder och dagar arbeta åldersindelat.

Vad är problemet, vågar hon inte konfrontera oss eller?

Jag blir bara så jävla trött och förbannad på att hon/de INTE ser till min sons bästa och inte ALLS är villiga att tillmötesgå oss. Att t o m erbjuda oss att byta till en annan förskola, är inte det ett svar på att hon själv inte anser att personalen på vår avdelning är tillräckligt kompetent?