För ca tre veckor sen petades Fia av oförklarliga orsaker från sin målvaktsplats och ersattes av en annan tjej (som självklart blev överlycklig över att få spela och slippa sitta på bänken). …men lika glad som hon blev över det, lika ledsen och besviken blev självklart Fia över att ”få sparken” från en postition som hon jobbat för praktiskt taget hela livet och verkligen är värd att inneha. Hon spelade verkligen râva av sig förra året och de gjorde en otroligt massiv och fantastisk laginsats när de vann Division 1 och tog sin rättmätiga plats i Damallsvenskan.
Att då efter två matcher in på årets säsong bli bänkad och ratade satte sina spår.
Jag såg en Fia jag inte är van att se… först en quitter som var beredd att ge upp, lämna in handduken och sluta med fotbollen på direkten!
 |
| Bild från www.bt.se |
Då fick hon feed back att hon hade ”blivit sur och inte tillförde laget någon positiv stämning”. Vad underligt – att få sparken gör ju varenda människa glad och uppåt! :/
Hon var alltså bänkad i tre matcher och inför uttagningen den här veckan hade hon heller inget hopp om att få tillbaka sin plats, trots en brakstor förlust i förra matchen. Hon fick en utskällning av sin tränare som tyckte att hon skulle ”bli gladare och tillföra laget den positiva energin som hon brukar göra!” för då skulle hon få tillbaka platsen.
..och det fick hon igår.
Jag vet att jag är partisk..
MEN - Hur gör man för att vara tillräckligt bra, när man redan är bäst?
 |
| Bild från Jpix (http://jpix.imagedesk.se/search.htm?folderID=52305) |
