Det har varit en rundgång på ärendet och idag fick jag nog och mailade rektorn och bad om ett personligt möte med henne, eftersom varken mail eller telefonsamtal ger rätt respons.
Efter ca en timma fick jag svar:
Hej!
Tråkigt att höra ni upplever att ni hamnat i moment 22. Jag har talat med pedagogerna på [er avdelning]. [Pedagogen] pratade med dig Majja den 16 april om att Mille mycket gärna får gå över och leka med sina kamrater på [den andra avdelningen], men hans hemvist kommer att vara [er avdelning]. Vi har alltid haft öppna dörrar mellan avdelningarna på förskolan. Det finns även möjlighet för Milles kompisar att gå in till [er avdelning] och leka med Mille. Även under utevistelsen finns möjlighet att vara tillsammans med kompisarna. [den andra avdelningen] har fullt barnantal på sin avdelning nästa termin. Det kommer att göras förändringar i arbetslagen, men detta är inte klart ännu, beroende på att det finns några som vill gå ner i arbetstid, några kommer tillbaka från föräldraledighet mm.
Skulle det vara så att ni inte är nöjda med [er avdelnings] arbete och vill flytta Mille därifrån, så finns det möjlighet att flytta honom till [den andra förskolan], som ligger nere vid idrottshallen. På grund av minskat barnantal kommer vi därnere ev. att vissa stunder och dagar arbeta åldersindelat.
Vad är problemet, vågar hon inte konfrontera oss eller?
Jag blir bara så jävla trött och förbannad på att hon/de INTE ser till min sons bästa och inte ALLS är villiga att tillmötesgå oss. Att t o m erbjuda oss att byta till en annan förskola, är inte det ett svar på att hon själv inte anser att personalen på vår avdelning är tillräckligt kompetent?
