Födelsedagskalas för en sexåring...

...nej, jag fokuserar hellre på ett fint kalas förra helgen när prinsen (jo, han kommer ALLTID vara min prins.. ;)) fyllde sex år! Vart tar tiden vägen?

Finaste i världen..

Var igår på luciafirande på dagis och jag både grät av stolthet och skrattade så jag grät lite till när Mille sjöng och tog i för kung och fosterland!

Först kom de med små trippande steg och sjöng sin luciasång och sen fick jag höra av honom och hans kompis Idun första och tredje versen om advent. Ni vet den man lärde sig i skolan:

När första ljuset brinner 

står julens dörr på glänt

och alla barnen glädjas

att fira få advent

När andra ljuset brinner

är snart lucia här

hon bjuder oss på kaffe

och bud om julen bär

När tredje ljuset brinner

vi juleklappar syr

och mamma bakar kakor

och har ett fasligt styr

När fjärde ljuset brinner

vi hämtar julegran

och alla barnen räknar

dan före dan före dopparedan

(Sen finns visste en sista vers här som jag inte har hört innan..
När alla ljusen brinner

då blir det jättekul

med klapparna och tomtarna

som önskar oss GOD JUL!)

När de hade diktat klart var det fler sånger och rätt som det var hörde jag en röst som stod ut sig bland de andra och det var Milles! Han sjöng som han fick betalt och jag hörde spridda skatt från publikskaran. I efterhand fick jag höra att de hade blivit tillsagda att ta i när de sjunger för utomhus finns det inget tak och då måste man sjunga högt för att höras. Det gjorde han - kort sagt.
..och jag skrattade så jag grät. Av glädje så klart... ;-)

En underbart fantastisk upplevelse och ett härligt slut på en i annars nästan katastrofal vecka (ett helt annat kapitel..)!

Sköningar i morgonskrud

Dessa två sköningar hade lite fågelskådning i morse och satt så fint bredvid varann och spanade in skatan utanför.

Sylvester gjorde de där speciella morrningarna och Mille hejade på; "ta den då!", precis som jag brukar göra.

Tyvärr brukar det ju inte hjälpa och Sylvester får lomma besviket därifrån utan byte.

Men fantastiskt söta är de, båda två!

Lekträff med bonus

Mille var på lekträff i måndags hos en kompis som han lärde känna förra sommaren på en gemensam kompis kalas. De hade tydligen lekt och klickat direkt och tidigt i våras pratade jag och hans mamma om att låta dem träffas igen och se om det fortfarande klickar.

I måndags var Mille på ett annat dagis än sitt vanliga eftersom det var studiedag (wtf's with all these studiedagar!??) och på det stället var även samma nämnda nygamla kompis, så de fick dagen på sig att förbereda leken som sen fortsatt hemma hos dem på kvällen. Lite roligt..

Som bonus fick jag träffa kompisens mamma (och pappa), som jag en gång i tiden hade träffat på öppna förskolan med Mille, och det kändes som även vi klickade rätt bra. I alla fall kände JAG så. ;-)

Så vi satt och tjötade ända till åtta-tiden när det kändes som att det nog var läggdags för alla ungar.
Trevligt med nya bekantskaper!

Husvagnstater!

Mille är på Apelvikens camping i Varberg och leker husvagnsägare. Han, mormor Else och morfar Anders håller ställningarna nere vid kusten när alla vi andra jobbar.
Jag önskar jag också fick vara ledig, bara sådär bara, helt oplanerat.

I helgen åker han vidare till nästa mormorfar-par i Bua och spenderar den där. Så helt plötsligt är jag och Fia barnlösa och lediga att göra vad vi vill, i fem hela dagar! Så det blir väl att vi jobbar lite extra och tränar. Som vanligt.

..och saknar prinsen!

Alla på bollen!

Premiär för fotbollsskola för Mille, får se vart det här slutar..

Svåra beslut

Efter gårdagens händelser pratade vi med Mille om vad HAN ville. Vad han känner inför att alla hans nuvarande kompisar ska börja skolan, men inte han.
På ett barns sätt försökte han väl sätta sig in i situationen och förstå, men det är inte så lätt när man bara är fem år. Då är "nästa vecka" en lång framtid framåt.

Han säger i ena stunden att han inte vill byta dagis, för att i nästa stund vilja det. Han är med andra ord lika tudelad som vi föräldrar är.
Det sista budet igår var att bara skita i allt och låta honom gå kvar där han är nu, med motiveringen att "då blir du störst av alla killarna och då får du visa småkillarna hur allt funkar!".

Fast sen vägde det över igen när vi läste igenom vad rektorn hade sagt om att det kommer bli förändringar i arbetslagen.
Vad innebär det?
Att de kommer att dela på pedagogerna på Milles avdelning och att nya tillkommer?
Vilka då i så fall? Milles gamla kontaktperson som idag jobbar på en annan avdelning?

Det är bara en massa frågor och vi får inte svar på någon av dem känns det som.
Jag retar mig fortfarande på att rektorn inte ens vågade ta ett personligt möte med oss utan bara mailsvarade mig (UTAN kopia till Fia). Fegt, som sagt.

Blir bara jävligt förbannad!

Jag har berättat att Mille, eller rättare sagt vi föräldrar, har en "fajt" med dagis angående att vi vill byta avdelning eftersom hans polare kommer att gå till förskoleklass i höst och han kommer att bli ensam kvar som -08:a.

Det har varit en rundgång på ärendet och idag fick jag nog och mailade rektorn och bad om ett personligt möte med henne, eftersom varken mail eller telefonsamtal ger rätt respons.

Efter ca en timma fick jag svar:

Hej!

Tråkigt att höra ni upplever att ni hamnat i moment 22. Jag har talat med pedagogerna på [er avdelning]. [Pedagogen] pratade med dig Majja den 16 april om att Mille mycket gärna får gå över och leka med sina kamrater på [den andra avdelningen], men hans hemvist kommer att vara [er avdelning]. Vi har alltid haft öppna dörrar mellan avdelningarna på förskolan. Det finns även möjlighet för Milles kompisar att gå in till [er avdelning] och leka med Mille. Även under utevistelsen finns möjlighet att vara tillsammans med kompisarna. [den andra avdelningen] har fullt barnantal på sin avdelning nästa termin. Det kommer att göras förändringar i arbetslagen, men detta är inte klart ännu, beroende på att det finns några som vill gå ner i arbetstid, några kommer tillbaka från föräldraledighet mm.

Skulle det vara så att ni inte är nöjda med [er avdelnings] arbete och vill flytta Mille därifrån, så finns det möjlighet att flytta honom till [den andra förskolan], som ligger nere vid idrottshallen. På grund av minskat barnantal kommer vi därnere ev. att vissa stunder och dagar arbeta åldersindelat.

Vad är problemet, vågar hon inte konfrontera oss eller?

Jag blir bara så jävla trött och förbannad på att hon/de INTE ser till min sons bästa och inte ALLS är villiga att tillmötesgå oss. Att t o m erbjuda oss att byta till en annan förskola, är inte det ett svar på att hon själv inte anser att personalen på vår avdelning är tillräckligt kompetent?

Made a grown (wo)man cry..

Det var nästan vad jag gjorde igår. Jag fick nästan en person att gråta och det har följt mig genom hela natten och även idag.

Varför?
Jaa... lång historia!

Vi har länge haft ett missnöje mot vår avdelning på dagiset (förlåt - förskolan!) Mille går på. Vi anser att de haft för mycket nedskärningar och tagit bort värdefull personal vilket lett till att barnen i mångt och mycket får sköta sig själva, eller blir samlade i stora grupper där de inte gör så mycket mer än att roar varandra (och DET är inte en dålig sak i sig, jag är helt för ensamlek och förmåga att sysselsätta sig själv).

Detta har lett till att vi vid flertal tillfällen haft funderingar på att byta avdelning eller kanske t o m helt byta förskola, men samtidigt har han haft sina bästa vänner på avdelningen och han SJÄLV har inte lidit nämnvärt av att det är personalförändringar. Då hade han sagt det och vi hade märkt det.

MEN, nu kommer hans kompisar att börja i förskoleklass till hösten och det leder till att han kommer att stå som ensam kille kvar på sin avdelning i sin åldersgrupp. Tre tjejer kommer att vara kvar som är -08:or, men de lekar han aldrig med, plus att tjejer inte är så jätteroliga för tillfället (förutom Agnes som alltid är poppis!).

På den andra avdelningen kommer det däremot vara ett flertal i samma ålder varav en som bor hemma på gatan som han ofta leker med.
Slutsats - vi vill byta till den avdelningen så han slipper gå sitt sista år som ensam kille där och redan nu styra in på att de ska hamna i samma förskoleklass om ett år.

Konstig inställning? Nej, helt naturligt tycker VI.

Vi har försökt snacka med rektorn om det här, men hon hänvisar till att vi ska ta det med pedagogerna, vilket vi gjorde igår.
En av dem var där igår när jag skulle hämta och eftersom rektorn sagt att hon har tagit upp det med berörda pedagoger gick jag rakt på sak och sa att vi vill byta avdelning och vill veta vad de (hon) anser om saken.

Under en ca halvtimma försökte jag sedan få henne att säga något mer än att "det är bra för tryggheten om han stannar kvar på sin nuvarande avdelning" och att "de får springa fritt mellan avdelningarna", men det var lönlöst. Hon hade inga argument och vi sa sak på sak som motsade hennes motivering till att han inte ska byta.
Till slut sa jag att jag bara blir frustrerad av att inte få några svar och att vi kommer att gå vidare med ärendet och begära att han blir flyttad!
Fia gick t o m därifrån för hon märkte hur pedagogen reagerade och kände sig ansatt, men vad ska man göra när man inte ens får ett svar. Inte ett ord liksom!?

Pedagogen fick en klapp på armen av mig, "jag hoppas inte du tar det här personlig, för det handlar inte om det", hon nickade, svalde och sa "mummel mummel" och jag såg hur tårarna var på väg.

Jag var så frustrerad hela kvällen efter det och drömde t o m om det på natten. Jag är inte van vid att äldre människor, för hon är äldre än jag är, inte klarar av att föra en vettig konversation och diskussion utan praktiskt taget lägger sig på rygg med tassarna i vädret och ger upp. Inte säger ett jota, nada, zip, zero, zilch.. som Ursula brukar säga.

Idag går i alla fall jakten på den nya avdelningen vidare. Med eller utan framgång återstår att se.

Idag tänker jag inte få en vuxen kvinna att gråta i alla fall. Hoppas jag.. :-(

Kidzmässan i helgen

Jag och Mille var på Kidzmässan i Ryahallen i lördags och vi provade bland annat på familjeyoga och minsann om vi inte hamnade på film!

Han kan han!

Igår gjorde han det - han lärde sig cykla utan stödhjul!!
Han knorrade och gnällde en hel del när vi tidigare i veckan och förra veckan krävde att det var TVÅ saker han SKULLE lära sig; det ena är att lära sig simma och det andra att lära sig cykla!

Igår lärde han sig det ena!

Han och Fia var hemma på gatan och övade som tidigare, med stödhjul är det ju svårare, men det ville han inte riktigt acceptera först. Han tippade från ena till andra sidan och när han helt plötsligt inte hörde skrapandet från stödhjulet blev han jätteglad.
Sen var det en granne som sa samma sak; - Ta av dem, de är ju bara svårare och i vägen!
Så det togs fram skiftnycklar och skruvmejslar eller vad man nu behövde och så åkte stödhjulen av... upp på hojen och... vips åkte han iväg, som han inte gjort annat i livet än att cykla.

Min lille kille blir stor.. nu blir det till att köpa ny hjälm tror jag och Apelvikens campare får minsann hålla i hatten i sommar, för i år kommer Blixten att susa förbi!

Funny things he says

Prinsen levererar roliga kommentarer på löpande band numera och de senaste har blivit offentliga ganska snabbt på fejjan, men jag tänkte dokumentera dem även här, för minnets skull.

Den senaste kläckte han när han skulle berätta en roliga historia:
- Det var Nisken, Torsken och Bellman... (norsken, tysken och Bellman)

---

I påskas tittade vi på Jonas Gardells föreställning på TVn då frågade han vem det var.
- Han är författare, komiker, poet... ja han är massor!

Dagen efter när vi åt frukost hade jag satt på lite musik och då sa han att han ville "höra på han som var på TV igår, för han var rolig!"

Vi: - Jaha, du menar Jonas Gardell?
Han: - Ja, han som är bilmekaniker också.
Vi: - Bilmekaniker??

Vi: ...Jahaaa.. du menar KOMIKER!

---

Fia följde med honom till sängen. Kvällsrutiner med tandborstning och efterföljande saga var på tapeten:
- Jag vill inte ha nån saga, jag är trött som fan!

Jahopp.

Siffror och temperaturer

Barn säger ju alltid roliga saker, genomtänkta ibland, mindre genomtänkta andra gånger, men oftast blir det väldigt roligt.
Imorse var det prinsens tur när vi satt i bilen på väg till dagis:

Jag: - Mille, vet du hur kallt det är idag? Det är minus 11 grader ute! *brr*
Han: - Jaså, jag trodde bara det var minus tio..
Jag: - Ja det kan man ju tycka känns lite skillnad. Fast nu vill jag ha plusgrader istället.
Han: - Det vill jag också, som nu, fast 10 plus 15 grader.
Jag: - Jag skulle vilja ha plus 20 grader, som det är när det börjar bli sommar.
Han: - Jag vill ha plus 50 grader.
Jag: - Fast det är väldigt varmt, så skulle man nästa koka upp.
Han: - Då vill jag ha plus 32 grader!
Jag: - Ja DET är lagom, lite varmt, men det är skönt!

Sjukdomar dagarna i ända

I ca tre veckor har familjen Löfdahl varit sjuka nu, på olika sätt.

Först var det jag med min magsjuka, sen följde Milles magsjuka på det och den här veckan blev det influensa för honom och den har sedan hoppat på Fia som nu är hemma både med sig själv och sonen.

Bild: http://www.minskole.no

Influensan har verkligen slagit ut dem, även om sonen numera är på bättringsvägen. Hostan lär han få ha kvar i några veckor dock, tror jag..

Fia ringde för en stund sen och sa att hon höll på att svimma, kanske avsaknad av energi och mat, men jag ska nog vara beredd på att åka hem och ta hand om både henne och prinsen.

Mille skickar vi till momorfar i Bua i eftermiddag för lite miljöombyte. Han är lagom trött på både oss och på att bara hänga inomhus hemma hela tiden. Igår var det t o m roligt att bara ta en promenad ned till affären.

Jag fortsätter hålla tummarna för egen del, att få 39-40 graders feberfrossa, svettningar, hosta, snor och ont i leder är inget jag längtar efter. Hustrun slapp magsjukan, då kanske jag slipper influensan.. Kan ju hoppas i alla fall.

..och på tal om sjukdomar, min far har i veckan fått diagnosen Crohns sjukdom.
Citat från sidan:
"Crohns sjukdom är en inflammatorisk tarmsjukdom som periodvis ger diarré, viktminsking och magsmärtor. Crohns sjukdom är liksom ulcerös kolit, en kronisk tarmsjukdom som oftast bara blir värre med tiden. I Sverige drabbas ungefär 500 personer varje år av crohns sjukdom och det är då främst unga som drabbas. Studier har visat att de flesta som insjuknar är mellan 18 och 30 år gamla, men både yngre och äldre kan också drabbas av inflammation i tarmen. Misstänker man att man har fått crohns sjukdom ska man inte vänta, utan undersöka saken så rätt behandling kan sättas in. 

Crohns sjukdom kan drabba mag och tarmkanalen men oftast får man bara inflammationen i tjocktarmen och tunntarmen. Personer med crohns sjukdom upplever tider där man är helt symtomfri och tider där man har tydliga symtom, men sjukdomen försvinner aldrig och även fast många mår mycket dåligt under skov (tiden då symtom bryter ut) så lever de flesta personer ett ganska så normalt liv. Klicka på "crohns sjukdom - symtom" för mer info om just detta."

Låter väl lagom roligt. *hm*. Inte konstigt att han alltid haft problem med magen. Han har ju säkert haft det här i många många år.
Hans stor utmaning blir väl att lägga om kosten nu och utesluta socker. Det verkar ju vara en stor bov i dramat.

*suck* När ska folk/vi/alla bara få vara friska?

En runda till..

Förkylning av stora mått, feber, snor och hosta. Hemmaläge gäller..

VABruari fortsatte även in i mars alltså..

Julmat..

..är himla gott, helst köttbullar och prinskorv!