Svåra beslut

Efter gårdagens händelser pratade vi med Mille om vad HAN ville. Vad han känner inför att alla hans nuvarande kompisar ska börja skolan, men inte han.
På ett barns sätt försökte han väl sätta sig in i situationen och förstå, men det är inte så lätt när man bara är fem år. Då är "nästa vecka" en lång framtid framåt.

Han säger i ena stunden att han inte vill byta dagis, för att i nästa stund vilja det. Han är med andra ord lika tudelad som vi föräldrar är.
Det sista budet igår var att bara skita i allt och låta honom gå kvar där han är nu, med motiveringen att "då blir du störst av alla killarna och då får du visa småkillarna hur allt funkar!".

Fast sen vägde det över igen när vi läste igenom vad rektorn hade sagt om att det kommer bli förändringar i arbetslagen.
Vad innebär det?
Att de kommer att dela på pedagogerna på Milles avdelning och att nya tillkommer?
Vilka då i så fall? Milles gamla kontaktperson som idag jobbar på en annan avdelning?

Det är bara en massa frågor och vi får inte svar på någon av dem känns det som.
Jag retar mig fortfarande på att rektorn inte ens vågade ta ett personligt möte med oss utan bara mailsvarade mig (UTAN kopia till Fia). Fegt, som sagt.

Blir bara jävligt förbannad!

Jag har berättat att Mille, eller rättare sagt vi föräldrar, har en "fajt" med dagis angående att vi vill byta avdelning eftersom hans polare kommer att gå till förskoleklass i höst och han kommer att bli ensam kvar som -08:a.

Det har varit en rundgång på ärendet och idag fick jag nog och mailade rektorn och bad om ett personligt möte med henne, eftersom varken mail eller telefonsamtal ger rätt respons.

Efter ca en timma fick jag svar:

Hej!

Tråkigt att höra ni upplever att ni hamnat i moment 22. Jag har talat med pedagogerna på [er avdelning]. [Pedagogen] pratade med dig Majja den 16 april om att Mille mycket gärna får gå över och leka med sina kamrater på [den andra avdelningen], men hans hemvist kommer att vara [er avdelning]. Vi har alltid haft öppna dörrar mellan avdelningarna på förskolan. Det finns även möjlighet för Milles kompisar att gå in till [er avdelning] och leka med Mille. Även under utevistelsen finns möjlighet att vara tillsammans med kompisarna. [den andra avdelningen] har fullt barnantal på sin avdelning nästa termin. Det kommer att göras förändringar i arbetslagen, men detta är inte klart ännu, beroende på att det finns några som vill gå ner i arbetstid, några kommer tillbaka från föräldraledighet mm.

Skulle det vara så att ni inte är nöjda med [er avdelnings] arbete och vill flytta Mille därifrån, så finns det möjlighet att flytta honom till [den andra förskolan], som ligger nere vid idrottshallen. På grund av minskat barnantal kommer vi därnere ev. att vissa stunder och dagar arbeta åldersindelat.

Vad är problemet, vågar hon inte konfrontera oss eller?

Jag blir bara så jävla trött och förbannad på att hon/de INTE ser till min sons bästa och inte ALLS är villiga att tillmötesgå oss. Att t o m erbjuda oss att byta till en annan förskola, är inte det ett svar på att hon själv inte anser att personalen på vår avdelning är tillräckligt kompetent?

Håkan Hellström - Det kommer aldrig va över för mig

..och det här trodde jag aldrig jag skulle säga - men fasen vad den här är bra!

Maria Mena - F*ck you

..och gu' vad snygg hon är!

Desto mer intressant när man vet varför hon skrev den här låten. Nåt troll på nätet skrev något ofördelaktigt om hennes utseende och vikt och det här är hennes svar på den kommentaren. You go girl!!

Miss Li - Spaceship

En av de bästa just nu..

Krickelin lottar ut några av sina prints

Krickelin är ju en fantastisk fotograf, det har jag ju sagt vid tillfälle när hon fotat syster bl a.
Nu lottar hon ut några av sina bilder som hon gjort prints på och självklart vill jag vara med i utlottningen!

Du hittar hennes inlägg här, om du själv vill vara med och tävla.

Made a grown (wo)man cry..

Det var nästan vad jag gjorde igår. Jag fick nästan en person att gråta och det har följt mig genom hela natten och även idag.

Varför?
Jaa... lång historia!

Vi har länge haft ett missnöje mot vår avdelning på dagiset (förlåt - förskolan!) Mille går på. Vi anser att de haft för mycket nedskärningar och tagit bort värdefull personal vilket lett till att barnen i mångt och mycket får sköta sig själva, eller blir samlade i stora grupper där de inte gör så mycket mer än att roar varandra (och DET är inte en dålig sak i sig, jag är helt för ensamlek och förmåga att sysselsätta sig själv).

Detta har lett till att vi vid flertal tillfällen haft funderingar på att byta avdelning eller kanske t o m helt byta förskola, men samtidigt har han haft sina bästa vänner på avdelningen och han SJÄLV har inte lidit nämnvärt av att det är personalförändringar. Då hade han sagt det och vi hade märkt det.

MEN, nu kommer hans kompisar att börja i förskoleklass till hösten och det leder till att han kommer att stå som ensam kille kvar på sin avdelning i sin åldersgrupp. Tre tjejer kommer att vara kvar som är -08:or, men de lekar han aldrig med, plus att tjejer inte är så jätteroliga för tillfället (förutom Agnes som alltid är poppis!).

På den andra avdelningen kommer det däremot vara ett flertal i samma ålder varav en som bor hemma på gatan som han ofta leker med.
Slutsats - vi vill byta till den avdelningen så han slipper gå sitt sista år som ensam kille där och redan nu styra in på att de ska hamna i samma förskoleklass om ett år.

Konstig inställning? Nej, helt naturligt tycker VI.

Vi har försökt snacka med rektorn om det här, men hon hänvisar till att vi ska ta det med pedagogerna, vilket vi gjorde igår.
En av dem var där igår när jag skulle hämta och eftersom rektorn sagt att hon har tagit upp det med berörda pedagoger gick jag rakt på sak och sa att vi vill byta avdelning och vill veta vad de (hon) anser om saken.

Under en ca halvtimma försökte jag sedan få henne att säga något mer än att "det är bra för tryggheten om han stannar kvar på sin nuvarande avdelning" och att "de får springa fritt mellan avdelningarna", men det var lönlöst. Hon hade inga argument och vi sa sak på sak som motsade hennes motivering till att han inte ska byta.
Till slut sa jag att jag bara blir frustrerad av att inte få några svar och att vi kommer att gå vidare med ärendet och begära att han blir flyttad!
Fia gick t o m därifrån för hon märkte hur pedagogen reagerade och kände sig ansatt, men vad ska man göra när man inte ens får ett svar. Inte ett ord liksom!?

Pedagogen fick en klapp på armen av mig, "jag hoppas inte du tar det här personlig, för det handlar inte om det", hon nickade, svalde och sa "mummel mummel" och jag såg hur tårarna var på väg.

Jag var så frustrerad hela kvällen efter det och drömde t o m om det på natten. Jag är inte van vid att äldre människor, för hon är äldre än jag är, inte klarar av att föra en vettig konversation och diskussion utan praktiskt taget lägger sig på rygg med tassarna i vädret och ger upp. Inte säger ett jota, nada, zip, zero, zilch.. som Ursula brukar säga.

Idag går i alla fall jakten på den nya avdelningen vidare. Med eller utan framgång återstår att se.

Idag tänker jag inte få en vuxen kvinna att gråta i alla fall. Hoppas jag.. :-(

Kidzmässan i helgen

Jag och Mille var på Kidzmässan i Ryahallen i lördags och vi provade bland annat på familjeyoga och minsann om vi inte hamnade på film!

Betala och håll käft!

Hos fantastiska Ullrika läste jag ett bra inlägg om hur folk bara gnäller och inte vill betala för nåt de "ändå inte tittar på" - jepp, det handlar om TV-licensen.
Hon skriver det bra och jag kan bara hålla med.

En annan som skriver om det lika bra, och som även Ullrika länkar till, är Johan Såthe. Läs hans krönika här:
Betala din tv-licens och sluta gnälla

Han kan han!

Igår gjorde han det - han lärde sig cykla utan stödhjul!!
Han knorrade och gnällde en hel del när vi tidigare i veckan och förra veckan krävde att det var TVÅ saker han SKULLE lära sig; det ena är att lära sig simma och det andra att lära sig cykla!

Igår lärde han sig det ena!

Han och Fia var hemma på gatan och övade som tidigare, med stödhjul är det ju svårare, men det ville han inte riktigt acceptera först. Han tippade från ena till andra sidan och när han helt plötsligt inte hörde skrapandet från stödhjulet blev han jätteglad.
Sen var det en granne som sa samma sak; - Ta av dem, de är ju bara svårare och i vägen!
Så det togs fram skiftnycklar och skruvmejslar eller vad man nu behövde och så åkte stödhjulen av... upp på hojen och... vips åkte han iväg, som han inte gjort annat i livet än att cykla.

Min lille kille blir stor.. nu blir det till att köpa ny hjälm tror jag och Apelvikens campare får minsann hålla i hatten i sommar, för i år kommer Blixten att susa förbi!

Funny things he says

Prinsen levererar roliga kommentarer på löpande band numera och de senaste har blivit offentliga ganska snabbt på fejjan, men jag tänkte dokumentera dem även här, för minnets skull.

Den senaste kläckte han när han skulle berätta en roliga historia:
- Det var Nisken, Torsken och Bellman... (norsken, tysken och Bellman)

---

I påskas tittade vi på Jonas Gardells föreställning på TVn då frågade han vem det var.
- Han är författare, komiker, poet... ja han är massor!

Dagen efter när vi åt frukost hade jag satt på lite musik och då sa han att han ville "höra på han som var på TV igår, för han var rolig!"

Vi: - Jaha, du menar Jonas Gardell?
Han: - Ja, han som är bilmekaniker också.
Vi: - Bilmekaniker??

Vi: ...Jahaaa.. du menar KOMIKER!

---

Fia följde med honom till sängen. Kvällsrutiner med tandborstning och efterföljande saga var på tapeten:
- Jag vill inte ha nån saga, jag är trött som fan!

Jahopp.