28 september 2012

Höga decibel

Jag avskyr när folk pratar i falsett av olika anledningar. Det får mig att tro att de har ont någonstans eller att de försöker låta på ett annat sätt än de egentligen gör.

Jag vet inte om ni har tänkt på det, men det finns folk som lägger huvudet lite på sned samtidigt som de säger t ex "jaaa... men åhhh" och sen har de ett uttryck som utstrålar en slag medlidande av något man inte förstår.

Det är bara otroligt irriterande och nedvärderande, inte alls förstående som antagligen är syftet.

Ta ett djupt andetag, in genom näsan - ut genom munnen, släpp ned axlarna och slappna av, då blir rösten mer avslappnad också och då kanske ni slipper förvånande uttryck när ni öppnar munnen nästa gång.

Tack för att det är fredag förresten!

26 september 2012

Ny påminnelse om ens dödlighet

Min kollega berättade nyss om en person som vi anlitar för vissa arbetsuppgifter. Hon berättade att den här tjejen var höggravid och hade börjat få några känningar som hon inte riktigt kunde acceptera som normala, trots att sjukhuset ville skicka hem henne med värktabletter.

De gjorde till slut ett ultraljud och såg då en tumör på ca 15x20 cm som tryckte på ryggraden. De vågade först inte göra någonting för att inte riskera barnet, men till slut gjorde de kejsarsnitt och förlöste barnet som klarade sig.
Tydligen misstänker de att cancern har spritt sig även till skelettet.
På ca tio timmar gick hon från att vara fullt frisk, men höggravid, till att vara dödsjuk och kämpa för sitt liv.

Livet är oförutsägbart... och orättvist..

16 september 2012

15 september 2012

Jag gjorde det!

Jag slog mitt löpbandsbästa med TVÅ minuter!
Jag sprang alltså femman på 37.48 (eller om det var .49) och jag är SÅ nöjd! :) Jag SPRANG dessutom hela vägen, stannade inte någon gång och gick inget heller, utan Verkligen SPRANG hela vägen. Jag fick håll vid ett ställe, men jag gav mig inte!

Prinsen sprang sitt 400-meterslopp med ett STORT leende hela vägen och han GILLAR verkligen att springa, det märks. Härligt!!

Hustrun sprang milen på 59.20 (eller nåt, som hon sa) och det var alltså också bättre än de 60 min som hon själv hade tippat.

SÅ, vi ÄR nöjda!!

Har ni möjligtvis märkt att det har frusit is i helvetet eller sett grisar flyga, så är det bara världssensationen Majja som för första gången i sitt liv FRIVILLIGT har sprungit ett tävlingslopp!!
Wohooo!!

14 september 2012

Kretsloppet

Jag har inte så himla mycket energi just nu, av förståeliga skäl, men jag ser en ände på all stress som tur är och jag kan trösta er oroliga med att jag inte har gått in i väggen eller nåt liknande. ..men TACK för omtanken!

Imorgon är det så dags för Kretsloppet och jag ska springa fem kilometaren, inte den långa på en mil alltså, och det är nog precis vad jag klarar tror jag. I alla fall i år. Det är ju trots allt inte så länge jag har hållt på med att springa, så mina krav är inte så höga.
Jag har haft en tid på 39.48 på löpbandet på gymmet, men ute på vägarna kommer det inte att gå lika "snabbt". Jag tror jag kommer ligga på runt 45-50 faktiskt och för mig är det helt ok! Det är ju trots allt första gången jag springer ett sånt här lopp.

Den gångna veckan har jag haft känningar i först vänster rumpmuskeln, typ ischiasen, som sen övergick till höftböjen och igår hade det gått över i ljumsken. Ingen aning vad det är, dåligt stretchad, inflammation eller överansträngning...?
Jag har tränat ett par gånger den här veckan och det har funkat att springa trots allt och jag hoppas att det inte ställer till några problem imorgon.

Jag beställer dessutom fint väder och sol till imorgon. Kan någon ordna det tack!

8 september 2012

Att ta adjö..

Att gå på begravning är verkligen att bli påmind om livets växlingar. Jag går nästan aldrig i kyrkan och tyvärr har de senaste gångerna varit på just begravningar och då för mina nära släktingar vilket gör saken lite värre än vanligt.

Igår var en sån dag, en dag som pendlade mellan gråt (vid begravningen), skratt (i mötet med gamla släktingar som jag inte sett på länge) och sedan gråt och skratt igen när vi gick igenom alla gamla saker i farfars (och även farmors) lägenhet.
Vi hittade saker som minde om en gången tid, både för oss själva och för dem som inte längre är kvar. Jag har nu ingen av de gamla kvar på min biologiska pappas sida, då både pappa, farbror, farmor och nu även farfar har gått ur tiden. Att då gå igenom sakerna gjorde allt lite mer känslosamt..

Jag grät en skvätt när jag hittade farmors gamla kokböcker som hon skrivit recept i, men även anteckningar från en tid jag antar att hon gick på husmorsskola eller liknande. Att se det var som att uppleva farmors matlagning igen, med alla dofter som susade förbi i minnet.

Att ta adjö är livets naturliga gång och något man måste göra, även om det är svårt, men som jag hade skrivit i talet som prästen läste upp; nu är alla i den familjen samlade igen, tillsammans där uppe.

6 september 2012

Minsann


...om jag inte ser en liten ljusning på problemet!


Saker faller på plats och snart är det dags att andas ut, men innan dess är det begravning imorgon, mässa om 1½ vecka och en utflyttning ur farfars lägenhet som gäller.

Men snaaart så... 

3 september 2012

Sköna tankar om morgonen

Prinsen hade lite funderingar på morgonkvisten, både om giftemål, bebis i magen, ont i benet och upphittade leksaker. Det är många saker som snurrar runt i ett litet huvud på bara tio minuter.

Vi satt i bilen och skulle gå in på dagis när han berättade att han ska gifta sig med Idun (tjej på dagis han gillar rätt mycket för tillfället).
Jag: - Jaha, men jag trodde du skulle gifta dig med Agnes?
M: - Jo, fast vi ska vara två mammor och en pappa.
Jag: - Jaha, fast det får man egentligen inte, vara gift med två personer samtidigt.
M: - Men, du och Fia är ju två mammor?
Jag: - Ja jo det är vi ju, men vi har ju ingen pappa, för det ville vi inte ha. Vi har ju bara varandra och är gifta bara vi två.
M: - Ni är ju gift med mig också!
Jag: - Njaa.. inte riktigt, vi är inte gift med dig, vi är dina mammor och när vi gifte oss bestämde vi oss för att försöka få dig.
M: - Vem var det som hade er i magen när ni var bebisar?
Jag: - Det hade mormor Oja och Fia kommer från mormor Else.
M: - Får man ont i benet då?
Jag: - Va?
M: - Ja, av att få en bebis. Mormor Else har ju ont i benet.
Jag: - Nej, man kan få ont i benet för man är lite gammal och för att man kanske har gått för mycket.
M: - Jag har ont i foten ibland. Jag har växtvärk.
M: - Vad gör man om man hittar en leksak ute?
Jag: - Är det en liten leksak (som en puttekula som han höll i handen), så KANSKE man kan behålla den, men man måste fråga sina kompisar först om det är deras, om det är någon av dem som saknar den.
M: - Men om det är en stor leksakslastbil då? Vad gör man då?
Jag: - Då får man gå till polisen och säga att man har hittat den och fråga om det är någon som har varit där och frågat efter den. Är det inte det lämnar man den där och då säger nog polisen att om det inte är någon som har varit där och letat om en vecka (eller månad) så kanske du kan få den.
M: - Då får jag en leksakslastbil!

Jepp, avancerade funderingar en måndags morgon. :)

2 september 2012

Come rain

Så mycket målat blev det idag, lika bra att jobba istället..

1 september 2012

Flytten går

Effektivitet är mellannamnet för dagen! 08.10 började vi packa in i lastbilen och för fem minuter sen var vi klara och på väg ut mot Dållebo.
Erkänn duktigt!